Lilla Lamm

Tittade till fåren i förmiddags, ville kolla att de inte regnat bort. Men, någon - eller något - hade flyttat på taket till mineralbunken. Hrm...den hade verkat stadig nog för att hålla för fårens härjningar.


Ahaa! Taket kan inte ha fattats allför länge. Det hade störtregnat tidigare under natten och morgonen så det var ett nyss begånget brott jag undersökte.



Ahaaaaa!!! Ett spår! Av en kalv!


Jag ropade på fåren men hörde dem bara bräka på håll. Jag gick mot bräkandet och snart fann jag fåren . De motades av kalvbrottslingarna som hindrade de oskyldiga fåren från att skvallra.




Brottslingarna tog till flykten när jag kom och jag kunde börja vittnesförhören med fåren. (Tyvärr fattades fyra stycken men de kom efter ytterligare ropande).
Det visade sig att kalvarna tröttnat på att välta fårgrindar, bajsa stora blaffor där vi går, stoppa flugor i vattenhinken och slicka upp fårens saltsten. Nu ville de ha riktigt roligt så de hade bestämt sig för att flytta mineraltaket och låta fåren få skulden. De hade inte räknat med att den mjuka marken skulle bevara deras klövspår och att fårens herdinna skulle komma ut i hagen så tidigt.

Vid vittneskonfrontationen pekade Tofs ut en brun "kalv" som ledande i ligan.


Den utpekade kalven försökte sedan försvåra utredningen genom att helt sonika valla iväg hela fårflocken upp i skogen. Detta kom tyvärr inte med på bild eller film men skulle vi misslyckas med vallhunden kanske vi kan styra kalven från brottets bana och ha den som kovallare istället.

Tack till min mentor i brottsutredningen: Gil Grissom, CSI Las Vegas