Stiltje i fårhuset
Våra får har blivit lata. Hoppas det beror på att de är dräktiga. På kvällen när vi utfodrar dem, är det knappt att de nänns resa på sig. Och sen har de börjat bräka, vilket än så länge är rätt gulligt, för de bräker inte så mycket och högt. Det är förmodligen för att de får lite spannmål inför lamningarna, så de tigg-bräker.
Ingen verkar vara jättedräktig, men en del ser rätt runda ut. Junibackens Lilla Pims är störst och lite svullen i rumpan, men har inget juver än. Flätas mage börjar se nedsjunken ut, men det kan vara en synvilla. Det blir väl samma gissande som förra året, antar jag.
Igår hade de lite fest, för ensilagen var slut och Weine, som kör dit den, var på avvägar. Det fick bli hö istället och det tycker de bättre om än ensilage. Ett tyslåtet och förnöjsamt mumsande vidtog och det var bara Bolly som slet sig från höet för att se om jag hade några korn spannmål till henne. Det hade jag. Inte för att jag favoriserar något får.
Kastade in ett par vallhundsböcker till Linda på hennes fik idag, så hon också kan plugga lite vallhund och vallning. Det är en hel vetenskap och som vanligt har alla olika åsikter om allting. Jag tror vi helt enkelt får lita till vår uppfödares erfarenhet och till vårt eget sunda förnuft.
Både samojeden och lapphunden löper nu, så de kommer nog att bli förvånade när de får en valp om fem veckor. Rackarns vad det gick fort... Ska bli intressant att se vem som kommer att uppfostra valpen. Samojeden är 9 år, men är inte mycket för uppfostring på det hela taget. Lapphunden blir väl mest glad att få någon att leka med, som är lika snabb och vig som hon. Det blir väl Lindas Morris, som får göra en insats.
Ingen verkar vara jättedräktig, men en del ser rätt runda ut. Junibackens Lilla Pims är störst och lite svullen i rumpan, men har inget juver än. Flätas mage börjar se nedsjunken ut, men det kan vara en synvilla. Det blir väl samma gissande som förra året, antar jag.
Igår hade de lite fest, för ensilagen var slut och Weine, som kör dit den, var på avvägar. Det fick bli hö istället och det tycker de bättre om än ensilage. Ett tyslåtet och förnöjsamt mumsande vidtog och det var bara Bolly som slet sig från höet för att se om jag hade några korn spannmål till henne. Det hade jag. Inte för att jag favoriserar något får.
Kastade in ett par vallhundsböcker till Linda på hennes fik idag, så hon också kan plugga lite vallhund och vallning. Det är en hel vetenskap och som vanligt har alla olika åsikter om allting. Jag tror vi helt enkelt får lita till vår uppfödares erfarenhet och till vårt eget sunda förnuft.
Både samojeden och lapphunden löper nu, så de kommer nog att bli förvånade när de får en valp om fem veckor. Rackarns vad det gick fort... Ska bli intressant att se vem som kommer att uppfostra valpen. Samojeden är 9 år, men är inte mycket för uppfostring på det hela taget. Lapphunden blir väl mest glad att få någon att leka med, som är lika snabb och vig som hon. Det blir väl Lindas Morris, som får göra en insats.
Kommentarer
Trackback
