De goda fåren

Nu är Hampus rökt i dubbel bemärkelse. Förutom att han är död har han även fått skånkerna rökta. Weine, som hjälper oss hutta in ensilagen, har kämpat med fårfiolerna i nästan en vecka. Först trodde han, att det skulle gå på en dag att röka dem, men det tog betydligt längre tid alltså.

Hur som helst - det blev gott! Mycket mört och tillika med vacker färg.

För övrigt är allt lugnt faktiskt. Just nu är det som de säger - får tar ingen tid. (Om man inte röker dem.) Kanske kan det få lunka på så här fram till våra kära vänner ska börja lamma i februari?

De verkar må bra allihopa. Pims har antagit gammal god Madickenform (romboid med den stora magen i mitten), inte bara p g a lamm; en del tackor verkar få den formen när de blir lite äldre. Pims är väl 3 år nu.  

Chutney är det keligaste lammet/fåret och kommer alltid fram och hälsar. Limmar sig fast vid ens ben. Till skillnad från hennes halvsyster Caramelle, som är skygg. På senaste tiden har hon dock blivit lite mer nyfiken, så hon törs sträcka sig fram för att lukta på ens fingertoppar. Sen drar hon sig kvickt tillbaka.

De vuxna fåren tycker nog att Linda och jag är rätt ointressanta, nu när de fodrar sig själva. Gissar att vi blir betydligt mer intressanta när vi börjar fodra dem med lite spannmålskross inför lamningen; det överlåter vi inte till dem själva...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0