Helvetets fårgård II
Igår gick vi igenom alla tackor och tacklamm och bestämde på ett ungefär vilka som ska slaktas och vilka som ska genomgå fotröteprogrammet med tre fotbad, nya hagar och ständig koll till en för oss avsevärd kostnad. Omkring en tredjedel av djuren ska förmodligen slaktas, däribland naturligtvis de allra mysigaste. Hårt, men vi kan inte chansa när det gäller en sådan här sak.
De tackor som vi satt minus för har på ett eller annat sätt sämre klövar. Inget som påverkar dem i det dagliga livet, men när bakterier kommer till, så är det inte bra att det finns små håligheter i klöven, eller att det är en glipa mellan klöven och klövväggen. Risken finns att bakterierna lever kvar i skrymslena, även efter klövbaden, och att djuret ifråga blir en sk kronisk smittbärare. Vilket leder till, att när vädret är så här blött och marken klafsig, så dyker den förnicklade lilla bakterien upp igen på den kroniska smittbäraren och vi blir aldrig av med smittan.
Veterinären sa åt oss att gallra hårt, vilket vi har gjort. Vi får nästan inga tacklamm kvar och hela eller nästan hela linjen med "gosefår" sållas bort pga av deras rätt dåliga klövar.
Vi vet inte varifrån smittan kommer; det finns lite olika alternativ och vi kommer aldrig att få reda på den egentliga orsaken. Vi kan ha dragit hem den på våra skor, veterinärer och klippare kan ha haft med den, vi kan ha en kronisk smittbärare bland tackorna...
Idag ska vi till Sporsjö och visa och sälja garn och ull, trådfår och skinn. Kul, men all övrig skit lägger lite sordin på dagen. Men det är i alla fall något annat än att jaga ovilliga får i regnet och kontrollera klövar och fria eller fälla. Idag kan vi kanske åtminstone hålla oss rena och torra när vi är i Sporsjö; senare på eftermiddagen ska vi tillbaka till hagen gud glömde och sätta de sista tackorna i fålla. De skygga plockade vi in igår; de som ska in idag kommer om man har godis till dem. Imorgon kommer veterinären ut igen för genomgång.
En dag i sänder...
De tackor som vi satt minus för har på ett eller annat sätt sämre klövar. Inget som påverkar dem i det dagliga livet, men när bakterier kommer till, så är det inte bra att det finns små håligheter i klöven, eller att det är en glipa mellan klöven och klövväggen. Risken finns att bakterierna lever kvar i skrymslena, även efter klövbaden, och att djuret ifråga blir en sk kronisk smittbärare. Vilket leder till, att när vädret är så här blött och marken klafsig, så dyker den förnicklade lilla bakterien upp igen på den kroniska smittbäraren och vi blir aldrig av med smittan.
Veterinären sa åt oss att gallra hårt, vilket vi har gjort. Vi får nästan inga tacklamm kvar och hela eller nästan hela linjen med "gosefår" sållas bort pga av deras rätt dåliga klövar.
Vi vet inte varifrån smittan kommer; det finns lite olika alternativ och vi kommer aldrig att få reda på den egentliga orsaken. Vi kan ha dragit hem den på våra skor, veterinärer och klippare kan ha haft med den, vi kan ha en kronisk smittbärare bland tackorna...
Idag ska vi till Sporsjö och visa och sälja garn och ull, trådfår och skinn. Kul, men all övrig skit lägger lite sordin på dagen. Men det är i alla fall något annat än att jaga ovilliga får i regnet och kontrollera klövar och fria eller fälla. Idag kan vi kanske åtminstone hålla oss rena och torra när vi är i Sporsjö; senare på eftermiddagen ska vi tillbaka till hagen gud glömde och sätta de sista tackorna i fålla. De skygga plockade vi in igår; de som ska in idag kommer om man har godis till dem. Imorgon kommer veterinären ut igen för genomgång.
En dag i sänder...
Kommentarer
Trackback
