Rådbråkade
Händerna ömmar, fingrarna, nacken, ryggen, armarna, låren, utanpå revbenen...
Ja, vi satte igång med stängslingen i lördags alltså. Hann med ca en tredjedel av fårens vinterhage, ungefär nittio meter. Stolpe varannan meter. Den ena håller stolpen rak och den andra står på ett uppochnedvänt tappkar och dunkar med klubban. Gummiklubban väger fem kilo. Stolparna är 1.80 långa. Lägg ihop dessa odiskutabla fakta och man får i slutändan - träningsvärk.
Förra året, när vi var noviser på femkilosklubban, var vi livrädda att den som slog skulle missa och knäcka händer eller armar på stolphållaren. Nu föresvävar oss inte ens tanken. Fast Linda höll på att krossa sina egna knäskålar en gång och jag blev så trött i armarna att klubban bara gick åt vänster hela tiden, med påföljd att stolpe efter stolpe sprack på just vänstersidan...
Och lilla C., som bara är två och ett halvt, vimsade omkring och skulle prompt vara i brännässlorna, när hon inte fick bära omkring på kattungen Gustaf. Sen gick hon omkring och kände på varenda stolpe med tvåhandsfattning, att de satt fast ordentligt. Det gjorde de.
Kattungarna har alltså fått namn nu - Selma och Gustaf (Lagerlöf och Fröding). Inte så fåraktigt, men nog så värmländskt. Morrar vildsint när de får burkmat och leker och smyger i lagården och verkar må så bra så.
Övriga i Lilla Lamm ingående djur verkar också må bra. Stolly gillar inte sin dagliga spruta, men nu är det bara tre dagar kvar. Sen får hon vara kvar några dagar för att se att bölderna inte kommer tillbaka, innan hon får återvända till flocken.
Och vi får väl vila våra kroppar några dagar inför nästa stängslingsetapp.
Ja, vi satte igång med stängslingen i lördags alltså. Hann med ca en tredjedel av fårens vinterhage, ungefär nittio meter. Stolpe varannan meter. Den ena håller stolpen rak och den andra står på ett uppochnedvänt tappkar och dunkar med klubban. Gummiklubban väger fem kilo. Stolparna är 1.80 långa. Lägg ihop dessa odiskutabla fakta och man får i slutändan - träningsvärk.
Förra året, när vi var noviser på femkilosklubban, var vi livrädda att den som slog skulle missa och knäcka händer eller armar på stolphållaren. Nu föresvävar oss inte ens tanken. Fast Linda höll på att krossa sina egna knäskålar en gång och jag blev så trött i armarna att klubban bara gick åt vänster hela tiden, med påföljd att stolpe efter stolpe sprack på just vänstersidan...
Och lilla C., som bara är två och ett halvt, vimsade omkring och skulle prompt vara i brännässlorna, när hon inte fick bära omkring på kattungen Gustaf. Sen gick hon omkring och kände på varenda stolpe med tvåhandsfattning, att de satt fast ordentligt. Det gjorde de.
Kattungarna har alltså fått namn nu - Selma och Gustaf (Lagerlöf och Fröding). Inte så fåraktigt, men nog så värmländskt. Morrar vildsint när de får burkmat och leker och smyger i lagården och verkar må så bra så.
Övriga i Lilla Lamm ingående djur verkar också må bra. Stolly gillar inte sin dagliga spruta, men nu är det bara tre dagar kvar. Sen får hon vara kvar några dagar för att se att bölderna inte kommer tillbaka, innan hon får återvända till flocken.
Och vi får väl vila våra kroppar några dagar inför nästa stängslingsetapp.
Kommentarer
Trackback
