Lilla Lamm

Vid halv elva-tiden igår kväll stapplade två utsvultna fårägare in på Lilla Puben http://www.lillapuben.com/ i Kalmar och frågade om de kunde få lite mat. Det kunde de, och en stund senare stapplade de ut med en matpåse till bilen, körde iväg och kunde inte låta bli att äta upp maten meddetsamma sittandes i bilen i hamnen.

Släta bullar, varsin banan och varsin kexchoklad var vad vi hade levt på sedan frukost. Mellan 9 och 22 hade vi varit i farten, så när vi upptäckte att restaurangerna i Kalmar var stängda, blev vi ganska desperata. Tills Lilla Puben räddade oss. Med världens godaste hemgjorda hamburgare och klyftpotatis. Bästa måltiden på år och dag!

Dagen hade ägnats åt Klövrötesanering.

Mitt i det hemska med att vi måste slakta 17 får, peppar vi oss själva med dåliga skämt typ : "Lilla Lamm - nu ännu mindre!" Med de dödsdömda kan vi inte göra så mycket; bara se till att de har det bra den tid de har kvar. Krutet får vi lägga på att göra de kvarvarande friska.

När Apoteket öppnade hämtade jag medicin till Kajsa, för hon hade skadat hornhinnan på ena ögat. Hem och mötte Linda. Iväg och hämta hästtransport och sen ner till Rosa och Douglas och plocka in dem i transporten och en massa järn- och trägrindar i släpet. Till fårens vinterbostad med de två fåren och göra  iordning en avdelning till dem. Iväg för att hämta de resterande tackorna, som ska slaktas om några veckor.

Tyvärr är infarten mot hagen så geggig, att vi inte vågade köra där med transporten, utan fick leda varje tacka ca 100 m från hagen till fordonet. 15 får. Vi tog dem i två omgångar. Med en godishink precis framför mulen på dem, gick det bra. Det är som en magnet; kommer man några centimeter för långt ifrån mulen med hinken, tappar de intresset.. Väl i vintervistet fick de ansluta sig till de två som redan gjort sig hemmastadda där.

Tillbaka till hagen för att bygga upp ett klövrötesaneringskomplex. En gång från fållan de stod i, en förtvätt, ett fotbad och ett torkrum. Tanken var att klövarna skulle rensas lite först, sen skulle fåren kliva i badet (får tycker inte om sådant) och sen skulle de torka på torrt underlag innan de skulle ut på nytt bete, där inga får gått tidigare.

Förtvätten fick vi hoppa över, men fotbadet fick de stå i 30 minuter. Det bestod av en herrans massa zinksulfat uppblandat med varmt vatten. Detta hade vi hällt i en pool gjord av en stor presenning med kanterna upprullade runt tjocka stolpar. För att hålla fåren på plats använde vi stora trägrindar, egentligen stora pallar (2.40x1.20, 3..60x1.20). När de trettio minuterna hade gått, gick vi in med varsin diskborste och diskade alla klövar.

Sen fick de gå över till näst sista avdelningen - torken. Ca en timma skulle de torka; det är väl för att de inte ska gnugga bort zinksulfatet i gräset. Under tiden fåren torkade passade vi på att stängsla en hage åt de nybadade med elstängsel. Då hade klockan blivit så mycket att det var mörkt och vi fick anbringa våra pannlampor och arbeta vidare. Till slut fick fåren gå ut och äta sig mätta på gräs och vi plockade ihop vårt pick och pack, men lät badet stå till nästa omgång på söndag.

(Vi blev förvånade över hur tuffa våra får faktiskt är. De traskade i fotbadet utan större åthävor och de lät sig diskas och de klev gladeligen in på en bubblig, prasslig presenning. Härliga djur!)

Klockan var bortåt tio när vi närmade oss våra hem och vi beslutade oss för att försöka fixa något att äta i stan, emedan vi ändå skulle hämta upp fårskinn på vägen. Ingen tid att duscha av sig fårlukten; in i bilen och iväg. Det var då Lilla Puben räddade oss två svultna fårbönder. Trots sin allt överskuggande hunger, tog sig Linda dock tid att skala av sig sin blå fodrade väst innan hon rusade in i tisdagsminglet på puben. "Södra Kalmar läns fåravelsförening" - man behöver ju inte vara övertydlig...