Lilla Lamm

Vid fårräkningen igår upptäckte jag att vår Björk, Gevalias dotter, var halt på ena frambenet. Björk är - liksom sin mor - ett skyggt får och vi har aldrig kunnat ta i henne. Nu var jag tvungen att titta närmare på den svarta snyggingen. Lock och pock med kross och äpplen funkade inte; mamma G. kom och åt, men inte dotra hennes. Studs studs åt höger och vänster. Till slut tänkte jag att jag får väl springa henne trött (haha) och hann precis börja då Bing oväntat kom till min räddning. Hon ställde sig helt sonika framför Björk och skulle lekstångas, Björk tappade koncentrationen och jag kastade mig fram och sög tag i rumppälsen (sluta fnissa Linda!) och höll fast för glatta livet. Nu ska man inte hålla fast får i ullen, men nöden har ingen lag. 

Jag hittade inga fel på klövar och ben, så hon hade nog bara stött sitt lilla ben. Hoppade glatt upp på en stor sten efter besiktning och Flytixning (fästingmedel), så hon är nog inte alltför lytt.

Sen hade ju alla får spridit ut sig i hela hagen, så själva räkningen drog ut på tiden. Jag misstänker att det är något slags inverterad kollektiv bestraffning när de gör så - fåren straffar en för att man misshandlat ett av dem...