Lilla Lamm

Har varit ute på fårodyssé i eftermiddag och tittat till alla våra får.

Först ut var baggarna hos Ronny. De mådde toppenfint och bräkte i högan sky och ställde sig vid fodertråget och tiggde kross. Vilket de naturligtvis fick. Små är de, men snart får de komma ut på vall med tjockt gräs och klöver, så då lär de växa till sig.

Efter baggarna körde jag hem och tittade till aktinostjejerna. De låg tätt intill varandra och mådde bra; vackra att se på - en svart och en vit.

Douglas och Rosa i karantänen var härnäst och de verkade också må alldeles utmärkt. Fick hö och sly som de kastade sig över och på nåder fick de nytt vatten också (fastän får inte dricker...).

Till sist gick färden mot tackhagen med sin sjukstuga. Med från gamla fårhuset hade jag tagit en av Lindas konstruktioner, ett foderbord för krossutdelning. Den ser ut som en lång och låg sågbock med "golv" i, där krossen ligger. Och gissa om tackorna kände igen den! Madicken, som varit så sjuk och febrig i helgen, kom skuttande tvärs över hela fältet, när hon såg vad som var på gång - därav inläggets rubrik. Det var verkligen en skön syn att se henne så pigg och glad i sin nya frisyr. Lika snabbt som får insjuknar, lika snabbt verkar de tillfriskna.

Anledningen till att jag tog med foderbordet är att tackorna ska vänja sig vid att få kross i den fålla vi byggt åt dem i ena änden av hagen.  Här ska vi sedan stänga in dem, när de ska fotbadas. Det är enda sättet att få dem att göra som man vill; att lura dem med mat.

Och inte körde jag ner några stolpar på väg ut från ytterhagen idag heller. Annars är där rena gyttjan, som man får präktig bredsladd i hur man än kör. Och sakta törs man inte köra, då blir man ovillkorligen fast i lervällingen. Fast kul är det...


Vildvittran