Äter får tomatplantor?
Ack ja, man törs ju inte låta Linda sköta fårräkningen; det blir så konstiga kort när hon är där... Det översta kortet på Dott (alias Alka) - är hon inte ruskigt lik Woody Allen? Sen har vi ju Groucho Marx i flocken också - Gevalia, som nedärvt sin frodiga mustasch till sin lilla dotter. (Ett kort kanske, Linda?)
Efter baggflytten i tisdags har flocken blivit tajtare, lugnare och mer sociala. Nu kommer alla tjejerna fram och ska hälsa och kanske få lite godis (kross) och kel. Till och med den annars så fjära Bea, dotter till Kajsa, dotterdotter till Ida, kom fram idag och ville bli klappad! Hon hade hela nosen full av små små svarta fästingar, så hon var nog en av dem som smet igenom stängslet innan vi hann Flytixa henne i tisdags.
Och Zoéga var lite mer uppåt idag än i onsdags, när jag såg henne senast. Hon blev ju av med bägge sina söner och när jag såg till flocken i förrgår var hon så deppig. Medan alla de andra gick omkring och åt, stod hon bara och hängde vid en enebuske. Då och då bräkte hon lite uppgivet efter Bov och Bandit (sönerna), lyssnade och resignerade igen. Jag fick mota ut henne till resten av flocken, och så började hon äta lite håglöst. Mager är hon också; hon har ju inte fått behålla någon näring till sig själv, medan sönerna vuxit sig präktigt stora.
Men idag var hon alltså betydligt piggare. Kom och fick extra kross och en pratstund. Sen blev jag invaderad av 26 får till som krävde sitt. Stod och tittade på dem en stund innan jag vände hemåt; tänk att man kan tycka så mycket om några får...
Väl hemma skulle jag vattna mina tomatplantor som blivit stora och frodiga och blommar. Började med dem på östsidan, som står bakom en häck av pelargoner. Gick sen runt knuten till sydsidans... tomatplantor... I princip återstår bara stammar och lite strödda blad. Inte visste jag att får äter tomatplantor? De fick vara ifred i flera veckor, men nu har gunstig junkrar Bo Vilhelm och Pucko manglat det mesta. För att inte tala om min stora rosenkvitten, som nu ser ut som något slags fontän - smal nertill och sen breder den ut sig upptill där fåren inte når. De omformar min trädgård, kan man väl säga. Undrar om de har någon plan att gå efter...?
De är otroligt nyfikna de där jepparna. Vad jag än gör ska de vara med och titta. Hämta gräsklipparen i Nisseboden, städa i snickarboden, hämta saker ur bilen, slänga soporna, prata med grannen. Bo Vilhelm - den vita - till och med klapprade uppför trappen och in i mitt hem och kikade när jag t ex diskade. Jag kände mig milt excentrisk och samtidigt undrade jag om detta var första steget i mitt gradvisa förfall. Sen en dag efterlämnade han en pöl efter sig och sen dess är han portad.
Någon jäkla ordning får det ju ändå vara!
Efter baggflytten i tisdags har flocken blivit tajtare, lugnare och mer sociala. Nu kommer alla tjejerna fram och ska hälsa och kanske få lite godis (kross) och kel. Till och med den annars så fjära Bea, dotter till Kajsa, dotterdotter till Ida, kom fram idag och ville bli klappad! Hon hade hela nosen full av små små svarta fästingar, så hon var nog en av dem som smet igenom stängslet innan vi hann Flytixa henne i tisdags.
Och Zoéga var lite mer uppåt idag än i onsdags, när jag såg henne senast. Hon blev ju av med bägge sina söner och när jag såg till flocken i förrgår var hon så deppig. Medan alla de andra gick omkring och åt, stod hon bara och hängde vid en enebuske. Då och då bräkte hon lite uppgivet efter Bov och Bandit (sönerna), lyssnade och resignerade igen. Jag fick mota ut henne till resten av flocken, och så började hon äta lite håglöst. Mager är hon också; hon har ju inte fått behålla någon näring till sig själv, medan sönerna vuxit sig präktigt stora.
Men idag var hon alltså betydligt piggare. Kom och fick extra kross och en pratstund. Sen blev jag invaderad av 26 får till som krävde sitt. Stod och tittade på dem en stund innan jag vände hemåt; tänk att man kan tycka så mycket om några får...
Väl hemma skulle jag vattna mina tomatplantor som blivit stora och frodiga och blommar. Började med dem på östsidan, som står bakom en häck av pelargoner. Gick sen runt knuten till sydsidans... tomatplantor... I princip återstår bara stammar och lite strödda blad. Inte visste jag att får äter tomatplantor? De fick vara ifred i flera veckor, men nu har gunstig junkrar Bo Vilhelm och Pucko manglat det mesta. För att inte tala om min stora rosenkvitten, som nu ser ut som något slags fontän - smal nertill och sen breder den ut sig upptill där fåren inte når. De omformar min trädgård, kan man väl säga. Undrar om de har någon plan att gå efter...?
De är otroligt nyfikna de där jepparna. Vad jag än gör ska de vara med och titta. Hämta gräsklipparen i Nisseboden, städa i snickarboden, hämta saker ur bilen, slänga soporna, prata med grannen. Bo Vilhelm - den vita - till och med klapprade uppför trappen och in i mitt hem och kikade när jag t ex diskade. Jag kände mig milt excentrisk och samtidigt undrade jag om detta var första steget i mitt gradvisa förfall. Sen en dag efterlämnade han en pöl efter sig och sen dess är han portad.
Någon jäkla ordning får det ju ändå vara!
Kommentarer
Trackback
