Stewarts och fårskallarna

Idag var hela familjen Stewart och hälsade på fåren. Vi har nyligen läst Gittan och fårskallarna och lärt oss att får älskar citronläsk, kex och gamla plåster men att det också går bra med kaksmulor och sandig aprikos. För er som inte läst boken av Pija Lindenbaum; skaffa ett barn i fyra-femårsåldern som alibi och läs högt! Mycket rolig bok.

Ida spanar in aprikosen

Med två barn och en icke fårvan man med i hagen blev räkningen av fåren inte direkt lättare. Det lilla barnet ylade, det större barnet sprang omkring och undrade vilken av småbaggarna det var som bet henne i näsan sist vi var där och mannen - ja, inte var han mycket till hjälp:


Till slut hade jag fått koll på alla och drog en lättnadens suck. Fåren var som i boken, "...jättesvettiga och sladdriga får..." och de flesta låg ju i skuggan och pös. Gevalia med sina två lamm gick som vanligt för sig själv i höga gräset och Rosa och Vildvittran sprang en sväng runt dungen men kom snabbt in i skuggan igen. Pims låg utsträckt på fårvis och hade det skönt.


Näsbitarbaggen Gummitarzan vilade huvudet på en sval sten och laddade för nästa bus.


En härlig stund i med våra underbara får var till ända och innan vi åkte gjorde vi som Gittan i boken: pussade deras torra nosar. "Hulim-skulim, piper fåren och snusar i luften. För nu vill dom leta efter mat."

(Gittan och fårskallarna, Pija Lindenbaum 2001, Rabén & Sjögren bokförlag)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0