Vår lilla Diva bräker i högan sky när vi kommer. Mamma Bolly har dåligt med mjölk, vilket väl hänger ihop med den jobbiga förlossningen. Brorsan Dom (Perignon) är den som får den lilla mjölk som finns.  Inte så att Bolly motar bort lillan eller är elak mot henne, utan mer så att hon går undan när Diva vill dia. Och dotter är så smal och benig och nu imorse hade hon börjat krumma med ryggen. (Det har vi sett förut på lamm som inte fått tillräckligt med mat och då har vi gett dem lite extra. T ex hade vi en tacka som bara fungerade på ena spenen och den tog brorsan och syrran fick nästan ingenting alls.)

Bolly var ju utan sin dotter en natt och sådant sätter nog sina spår. Hon tar hand om Dom och fördrar Diva. Kanske är det en överlevnadsgrej också; hon märker att Diva är klenare än bror sin och därför satsar hon sin mjölk på sonen.

Hur eller hur så bestämde vi oss för att stödmata divan och nu på lunchen fick hon Pontus lammnäring, som hon ivrigt smackade i sig. Dompan fick en slatt han också, men han var inte alls lika hungrig som sin syster.

Annars händer inte mycket i fårhuset just nu. Vi passar på att koppla av i väntan på babyboomen...

... kan man väl påstå att det blev i måndags kväll. Värst klämd blev nog lilla Diva, som låg med bakbenen först.

Det är ju ganska fånigt, att man inte ska kunna sortera två lamm, så att de kan komma ut ordentligt. Men dels ser man ju ingenting, dels är det trångt och slemmigt därinne; allting bara glattar omkring, allt som inte sitter fast vill säga. Sen får man bara in en hand och arm och då ska man hålla fast ett huvud och två ben (som ska ut) och samtidigt fösa tillbaka det andra lammet, som får vänta på sin tur. Samtidigt krystar tackan mest hela tiden och de kan ta i, tackorna... (Skulle inte vilja ha armen i en krystande ko!) Man får passa på att fixa med lammen mellan krystvärkarna.

Vi försökte i alla fall göra, som vi lärt och putta tillbaka bägge lammen, så att de inte låg och trängdes i bäckenet. Väl tillbakaputtade får man lite mer rörelsefrihet och kan - om man är haj på det - hitta rätt ben till rätt kropp och huvud. Och denna gång gick vi alltså bet.

Tackan - Bolly - var så tålmodig och snäll. Kanske förstod hon att vi försökte hjälpa henne, fastän det säkert gjorde ont. Hon var fortfarande rätt pigg när veterinären kom och kunde hjälpa till bra. Men när lammen väl kommit ut och vi gnuggat och gnidit dem och hållit dem uppochned i bakbenen, så slemmet skulle rinna ut, och gnuggat ännu mer, skulle hon försöka resa sig. Och det var knappt att benen bar henne då. Hon fick en penicillinspruta och sedermera egen box, vatten, kross och hö.

Det är inte lätt att fatta beslut när det är mitt i natten, veterinären har åkt hem, man fryser arslet av sig och är så trött att man inte kan tänka. Vad är bäst? Lämna tacklammet hos sin mamma och bror och hoppas hon klarar sig? Åka ner och sondmata/nappa henne varannan timme? Ta hem henne och värma henne och mata henne? Kommer mamma Bolly att vilja ha henne tillbaka eller måste vi mata lilla Diva i flera veckor, många gånger om dagen? Samtidigt som vi båda jobbar heltid och mer därtill...

Vi bestämde oss för att chansa och Linda tog med den lilla hem. Och så här i retrospektiv var det rätt beslut.

Vi känner nog lite extra för den lilla damen av olika skäl. Hon är dotterdotter till favoritfåret Ida. Vi kommer att få betala dyrt för jourveterinären, så det hade varit tråkigt om vi mist lammen, speciellt tacklammet (vi behöver alla tackor vi kan få). Nu har hon ju blivit så människovan också och bräker i högan sky när hon hör oss komma. Vi kan inte låta bli att lyfta upp henne - även om hon bara får mat av sin riktiga mamma nu - och då tystnar hon och är så nöjd och buffar lite på hakan och snuttar lite på örsnibbar.

Lilla Diva är lyckligt lottad med tre mammor. Jag som värmde henne när hon var kall och våt innanför jacka och tröjor, Linda som sov med henne på armen och mamma Bolly som serverar mat dygnet om och lär Diva hur man blir ett riktigt får.

Nu har vi äntligen fått sova ikapp och man känner sig nästan normal igen. Ingen av oss hade sovit speciellt mycket de senaste två dygnen och det lär komma fler vaknätter, så det gäller att knipa åt sig en timmes sömn här och där när man har möjlighet.

Vi får hoppas bara, att vi fyllt tråkighetskvoten nu, med ett dött lamm och en besvärlig lamning...

Återstår att se.

Lycka för en fårägare:

En tunna full med kross.
En ny fin ensilagebal inställd.
Vattenhinken full av isfritt vatten.
En skål med mineraler.
Lite ny halm strödd.
15 runda tackor på gott humör.
Solen som skiner.

Och ikväll ska Linda och jag iväg och förlusta oss i Färjestaden på Öland. Svenska Fåravelsförbundets distriktsavdelning har årsmöte och det blir middag. Och vin.

Och som grädde på moset kommer Linus hem (ägaren till gården där vi har fåren) så vi har lammvakt ikväll (ifall ifall...).

(Lycka kan också vara en varm hundvalp - det tycker i alla fall lille Karl, Snobbens husse.)

Så här illa kan det också gå, om man är tappad bakom en vagn och inte kan göra sig av med sina djur i tid! 

Fritidsbonde åtalas för vanvårdade får

En fårägare i Blekinge åtalas för djurplågeri sedan han försummat sina 70 får å det grövsta, skriver Blekinge Läns Tidning på nätet.

Nej, nej, Linda har fel.

Tofs kommer att lamma först - hon har sladdrigast svans (säkert tecken, ligamentuppluckring).

Förutom ära och prestige står nu även en flaska The King - Elvis-vinet - på spel.

Spänningen är - som vanligt - oliiidlig...

I väntan på att fåren ska kläcka ur sig lamm så får jag väl tillverka får själv. Detta i akryl till exempel.

Vår Border collie har blivit en Broody collie. En lugnare och mer tankfull variant. Hon har det svårt (tycker hon).

Denna personlighetsförändring har kommit med hennes första löp. En vecka drygt har hon provat på denna nya utmaning i livet. För att stötta henne beslöt sig vallhunden och polarhunden för att löpa samtidigt, vilket matte är tacksam för.

Lapphunden löper numera utan att blöda, s.k. tyst löp. Bra, men lite vanskligt...

Polarhunden droppar lite grann.

Vallhunden blöder ymnigt och överallt.

De äldre tikarna kan driva en till vansinne genom sin totala ohörsamhet under löpperioden; vallhunden fungerar fortfarande. Dock har hon upphört att äta - hon som redan var rätt pinnig.

Fåren är fortfarande självgående. Vi tittar till dem, byter vattenhink, slår i mineraler och ger lite spannmålskross. Detta att de börjat få lite godis inför lamningen, har fått till följd att man helt plötsligt har blivit en intressant person i deras lilla värld igen. Och det är ju bra att de är vänligt inställda till oss, så blir det lättare att komma överens med dem när de väl börjar lamma sen.

Man börjar känna sig riktigt förväntansfull nu! Det är skönt att inte behöva oroa sig i onödan längre, utan man kan passa på att njuta av det roliga med lamningarna. Uppstår problem får vi ta itu med det då, inte mer med det.

Det roligaste ska bli att se vad det blir för färger på de nya lammen. Kommer Dott och Amanda att få lika konstigt tecknade lamm i år? Vad har Hampus lämnat efter sig? (Uppe hos sin förra ägare hade han fått en mängd olika färgställningar på sina barn...)

Spänningen är oliiiidlig.

Hästen säger gomorron


Hunden får snöryck



Tackorna morgonbuffas



Dott är rund och söt


Ensilagen är tydligen bäst på toppen

Jaha, så vaknar man och ser att det är -21 grader. Det är ju rätt kallt. Fast det tycker inte samojeden, som med välbehag ligger ute i snön och kisar med ögonen och är så vacker, så vacker.

Lapphunden är också vinterutrustad och det är inte mycket som biter på henne heller, men vallhunden har så bjuttig päls. Å andra sidan är hon hela tiden i rörelse och håller sig varm ändå. Förhoppningsvis odlar hon bättre päls vad det lider. Men hennes små tunna öronlappar... - de blir ju så kalla. Tänk om de blir djupfrysta och ramlar av! Hon skulle se hemskt löjlig ut utan sina öron.

Lassies öron är jag annars mycket nöjd med. De blev precis så som jag tycker att border collieöron ska se ut. Rosettöron tror jag formen kallas. Linda ville att ena örat skulle stå upp; hon tyckte väl det var gulligt, men tack och lov vek båda öronen ihop sig på rätt ställen. Nu kan det ena örat - och ibland t o m båda - ställa sig upp om Lassie är väldigt intresserad av något (får t ex) och även när hon har sprungit mycket.

Samojedens och lapphundens öron är tjocka i sig och har mycket tät behåring; det vill mycket till innan de ramlar av.

Själv har jag tagit ut det utnötta fodret i mina Hestra-vantar (gud vad bra de har varit!) och stoppat i hundvantarna, som Pia i Sveg har stickat av ull från mina egna hundar. Lite tjockt, men ack så varmt.

Fårstackarna var hungriga när jag kom ner i morse. De hade slut på ensilagen och då brukar de bräka välkomnande i hopp om mat. Idag var de alldeles stilla och sa inte ett knyst. När jag hivade in höet till dem kastade de sig fullkomligen över det, så nog var de hungriga alltid.

Och deras vatten bara fryser hela tiden. Det är inte lång stund de har på sig att dricka från det man hällt upp åt dem. Undrar om de äter snö? Inte helt omöjligt, även om jag aldrig sett det. Hoppas de är så kloka.

Annars verkar de må bra. Pälsen på halsen ner mot bröstbenet har börjat lossna. Det brukar göra så, när det drar ihop sig till lamning. Undrar vad det är för vits med det?

P.S. "Busters öron" är en rolig och en smula makaber bok av Maria Ernestam. Sensmoralen i den är - gräv aldrig i gamla rosenrabatter...

Lotta Corell                          Lilla Lamms Lotta

Grillad lammytterfilé, varm potatissallad med färska örter och tryffelsås

Weine har laddat spjutet


Fåren anser att hela proceduren tar alldeles för lång tid

Med en kirurgs precision pluttar Weine ner ensilagebalen på trätrallen


Grindarna öppnas


0,1 sekund senare


Mums mums mums mums mums mums mums mums mums mums mums mums mums mums mums mums mums mums mums mums mumsmums mums mums mums mums mums mums mums mums mums mums mums mums mums mumsmums mums mums mums mums

Jag förstår inte att det ska vara så svårt att hålla ordning i frysen?

Själv har jag köttet i alfabetisk ordning: Bagge, Får, Gris, Kalkon, Kanin, Lamm, Nöt, Vildsvin. Precis som på biblioteket.

Våra grannar har fått barn! Äntligen! En liten gosse. Namnet icke bestämt ännu. Pappa Lennart har läst en del böcker av Xenofon (grekisk tänkare på 4- och 300-talet f.Kr.) nyligen och är helt inne i Xenofons värld. Risken är överhängande att grabben får heta Xenofon istället för de mer normala Fendt och Deutz.

Och snön fortsätter falla. Xenofons pappa är ute och plogar på nätterna.

Apropå mat (i frys och annars). I dagens Östra Småland var en artikel om att gemene man kastar så mycket mat. Annica Triberg har skrivit en bok om detta "100 sätt att rädda maten". En tredjedel av det vi släpar hem från affären slänger vi!! Hur eller hur så hade tryckfelsnisse (finns han fortfarande?) varit framme i artikeln, varför där stod följande:

"I genomsnitt slänger ett fyrapersoners hushåll fem och ett halvt kilo fullt ätbar man i veckan."

Det tyckte vi var roligt.

Och jag har äntligen fattat beslutet att skaffa höns. Hedemorahöns närmare bestämt. Allmogehöns alltså. Genbankshöns. Kontakt har etablerats med Ingrid i Jämjö, som föder upp dylika. Så till sommaren någon gång ska min trädgård befolkas med befjädrade snyggingar. Linda har ju redan höns - gula Orpington - (en höna och två tuppar...), folket på Gården har höns, Jimi har höns... jag känner pressen...

Nej, men Hedemorahönsen verkar passa mig förträffligt. Förutom att det är en gammal ras, är de friska och sunda, lägger ägg och ruvar dem, tar hand om sina kycklingar bra. Tål kyla och är dessutom vackra. Mer kan man inte begära.

Vad har detta med får att göra?

Inte mycket. Men de låter hälsa att de mår bra och ser fram emot lamningen!

Ett litet P.S.

I skrivande stund sitter jag med ett glas vin. Har ni inte provat The King, eller Elvis-vinet som vi kallar det, så gör det! Cabernet Sauvignon, ca 110 pix, värt vartenda öre. Enda vinet vi har på våra vinprovningar... (Här Linda kan du lägga in en bild från någon av våra vinprovningar.) Går säkert att dricka till lamm, hehe.

Vi ha tatt den andra til fångna vi har henes telifån vi vil ha cross je oss cros så få du tebaksna   ammanda å pimms vacktarna.
Helsnigar dåt å tåffs

........

Jag målade och såg meddelandet så sent att jag tänkte att även om Lill är tillfångatagen så har hon nog somnat nu. Inte värt att börja stöka med fritagningsförsök så här dags, tänkte jag.
I morse när jag kom till fåren hade de dock släppt henne. Troligtvis hade hon lyckats övertyga dem om att det var bäst för alla om hon fick åka med bilen till verkstaden som planerat, annars skulle hon ju aldrig kunna hämta kross åt dem.

Vårt fårår 2009 var betydligt bättre och lugnare än 2008. Vi hade blivit luttrade och vana vid motgångar, så hela 2009 kändes som ett lätt år. Dock, när man läser igenom vad som hände under 2009, så var det en hel del! Det mesta var ju positivt, men en del ledsamheter kom naturligtvis också. Här är en liten resumé över Lilla Lamms gångna år.

JANUARI

Året börjar bra med att Amanda lyckas få in huvudet i handtaget på en hink innehållande spannmålskross och blir så nervös av detta att hon vägrar låta sig fångas in och befrias. Till slut får extrahjälp inkallas och Amanda  slipper sin hink.

9 januari. Lilla Lamms lilla border collie föds i Lärbro på Gotland hemma hos Rune och Kerstin, Tingsbackens kennel. Hon ska få heta Lassie.

MARS

Den 9 mars hämtar vi Lassie vid färjeterminalen i Oskarshamn. Hon är otroligt söt och kissar på golvet i terminalen.

Blåtungevaccinationerna har kommit igång till slut. Våra tackor får alla en spruta och blir märkta på ryggen med ful rosa sprayfärg, som aldrig går bort. Kul, när vi vill ta fina bilder på mammor och lamm sen...

12 mars behagar Bolly nedkomma med tvenne söner. Carl-Gustaf och Chabo. Bägge föds svarta, men kommer med tiden att bli grå. Alla lamm ska få namn på C, så att vi ska kunna hålla koll på vem som är deras pappa (Bandit är far till alla lammen detta år). Chabo är en förvanskning av kungens smeknamn Tjabo.

13 mars är det så Dotts tur. Vår knubbiga mjukistacka. Första lamningen även för henne, men hon bär på ett enda jättelamm, nämligen Ctig-Helmer. Vanliga lamm väger 2-4 kg - Stickan 5,9... Vi får ta i med hårdhandskarna för att få ut honom. Stackars Dott. Lammet är vitt med grå och roströda tecken, viltfärgade ben. Långhårig. Förmodligen pga av att han är så stor och varit ihopvikt i Dott, kan han inte räta ut frambenen på några dagar. Vi spjälar honom och efter en vecka är han "normal".

14 mars. Stora tackan Junibackens Lilla Pims lammar för andra gången. Förra gången fick hon raringen Pucko, denna gång får hon raringarna Chutney (tacka) och Charlie Brown (bagge). Bägge två lika sociala som Pucko. Chutney kommer att bli grå och Charlie brun.

Vi firar lamningarna med Bolly (Bollinger) och lammtunga.

28 mars är det Amanda som lammar. Hon får ett bagglamm - Clown - som är lite speciell: han är vit med svarta prickar, som Pippis häst.

29 mars lammar Tofs och får ett tacklamm, svart, som får heta Cocos, för hon har vit hjässa.

30 mars tar vi våra lagårdskatter till veterinären för kastrering. De sköter sig ypperligt och blir även avmaskade och behandlade mot öronskabb.

30 mars får även Tjorven två tacklamm, ett brunt och ett brunskäckigt tacklamm. Tjejerna får heta Cacao och Choklad.

APRIL

2 april är Fläta sist ut och klämmer fram Caramelle och Chaplin, grå- och vitskäckig och svart. Mycket vackra lamm, men skygga som sin mor.

15 april. Conny klippare gör en snabb visit och klipper våra får på rekordtid. Vi står nämligen i beråd att köra ner tre gamla tackor plus ett lamm till slakteriet/charkuteriet i Bräkne-Hoby. Tackorna ska bli varmrökt grillkorv och vitlökskorv. (Korven blev mycket uppskattad, men oj vad mycket strul det var unterwegs...)

23 april hämtar vi korven i Bräkne-Hoby efter många om och men. Lammet som skulle styckas är inte styckat, utan det ska levereras upp till oss veckan därpå. Skinnen verkar ett tag vara borta, men återfinns sedan. Strul, strul, strul. Vi kör upp skinnen till Frank i Flygsfors för garvning.

26 april. Vädret är nådigt och växtligheten börjar frodas. Vi släpper ut fåren på bete i underskön hage.

29 april är vi klara med sorteringen av ullen (från tre klippningar). Nästan 50 kg ren ull körs till Jeff och Pia, spinneriet i Fårbo.

MAJ

1 maj bevistar vi vallhundstävlingar på Wannborga på Öland. Efter att ha sett hur man ska göra - Lassie var med och kollade - intog vi god lunch på restaurangen därstädes.

Runt 20 maj är Lilla Lamm med i lokaltidningen Barometern. Man gör reportage om Rockneby och Linda agerar fäbodjänta.

22 maj tar vi med oss Charlie Brown ut på fotosession. Vi tar en massa foton som tillika är bildgåtor. KalmarPosten tar in dem som sommartävling.

JUNI

5 juni fattas Clown i hagen. Linda hittar honom död. Förmodligen har han och hans bröder stångats och Clown brutit nacken.

Charlie lär sig gå under elstängslet och vi flyttar baggarna till annan hage.

Vi får tillbaka garnet från Solkusten med anmärkningen Garn av världsklass.

Kalvarna våra får sambetar med förstör fårens prylar och skrämmer dem till tystnad. Linda utreder brotten.

20 juni. Lassie får prova på att valla lite och sköter sig fint. Älskar jobbet!

25 juni börjar våra bildgåtor komma in i KalmarPosten.

27 juni finns Lilla Lamm representerat på Nabbendagen i Timmernabben. Inte mycket blir sålt av skinn och garn, men bra reklam.

JULI

Lilla Lamm hjälper till med höskörden på gården där fåren har sin vinterbostad. Linda får köra den lilla blå traktorn.

3 juli hämtar vi vår avelsbagge för 2009 Hampus i Ödeshög hos Ann-Charlotte Fokine. Han är mörkt grå och mycket stilig och snäll. Hampus får gå tillsammans med våra småbaggar.

19 juli får vi ta bort Hampus' andra metallöronmärke, som skaver sönder hans öra. Baggen ligger ned, Linda sitter på honom och likväl lyckas han resa sig upp.

29 juli upptäcker Linda att Amanda har en böld på ovansidan av en klöv. Tackan blir hemkörd till "sjukstugan" i min trädgård tillsammans med en sällskapsdam, Dott.

AUGUSTI

2 augusti vaccineras fåren mot blåtunga igen. Denna gång vaccineras även lammen.

4  augusti. Vargen kommer. Men den stannar kvar i Blekinge och viker sen av inåt landet. Linda köper en ny fin kamera och tar 169 kort på fåren den första dagen...

19 augusti. Gevalia är halt; visar sig ha spricka i en klöv.

28 augusti. Gå tillbaka till detta datum i bloggen och titta på de ljuvliga bilderna av lilla Caitlyn och fåren!

SEPTEMBER

1 september flyttar vi baggarna till vinterlagården pga betesbrist. Finns inte så mycket bete där heller, men det går lättare att stödutfodra dem där.

2 september. Vårt gullelamm Chutney visar sig halt och Linda tar hem henne till Amanda och Dott, som fortfarande betar i min trädgård. Det visade sig inte vara något varaktigt, utan nog bara en sträckning.

6 september. Trädgårdsfåren får åka tillbaka till sommarhagen och de andra tackorna.

20 september kommer vår veterinär ut för att titta på klövarna. Vi hoppas att hon kan friskförklara våra får från klövröta. Hon får bara chans att se baggklövarna, för tackorna har lyckats bryta sig ur sin fålla och visar sig omöjliga att övertala att komma tillbaka.

25 september. Kersti återvänder. Gevalia och hennes dotter Björk har misstänkta klövspalter. Vi släpper Hampus till tackorna.

30 september. Äntligen kommer Länsstyrelsen och kontrollerar vårt fårhus och godkänner det.

2 oktober ringer veterinär Kersti och säger att klövproverna visade på fotröta. Vi bestämmer oss för att låta mor och dotter gå till slakt tillsammans med bagglammen. Vår besättning kan inte friskförklaras och vi får inte sälja några livdjur i år.

2-4 oktober åker Lassie och jag till hennes uppfödare på Gotland. Lassie får pröva på att valla får i en fålla och Kerstin tycker att hon är duktig och läraktig. Hon får även träffa fyra av sina fem syskon, men fåren är roligare.

13 oktober tar vi hem tackorna från sommarbetet. Samtidigt flyttar vi baggarna till detta sommarbete. Gevalia och Björk får gå i en egen hage pga fotrötan. Conny kommer och höstklipper tackorna.

Vi provar att sätta in en hel ensilagebal till tackorna och sätter fårgrindar runt den. På så sätt har de mat dygnet runt och vi behöver bara köra och titta till dem en gång om dagen. (Förra året gav vi dem ensilage på foderbordet morgon och kväll.)

NOVEMBER

11 november har vi vårt första gungfår färdigt och är mäkta stolta.

25 november går våra fem bagglamm, Hampus, Gevalia och Björk till slakt. Alla bagglammen blir klassade som butikslamm - finaste kvalitet alltså.

DECEMBER

8 december. Weine, som hjälper oss sätta in ensilage till fåren, röker Hampus' stekar. Det tar fem dagar!


Ja, så förlöpte vårt år. Nu kan vi njuta ungefär en månad till av lugnet, sen kommer lammen. Om Hampus lyckades betäcka någon tacka redan första dagen, kan hon lamma 14 februari, på Alla hjärtans dag, men det är inte så troligt.

Kvar att göra för 2009 är bara att räkna (alla 15) fåren och skicka in uppgifterna till Allmogefårföreningen och Jordbruksverket. Sen är vi klara med det året och kan ta oss 2010 an.

Våra grannar på Gården väntar barn i dagarna. Jag föreslog igår att barnet skulle få heta Fendt (pappa Lennarts favorittraktormärke). Efter ett tag kom ett mess tillbaka: "JA! Eller Deutz, så kan jag bli Deutz-Fahr" (annat traktormärke).

Idag hade mina kollegor på det något större biblioteket blott 13 plusgrader att jobba i. När jag gjorde en visit där i förmiddags gick min älskade kollega Lena omkring och satte upp böcker, iklädd sin gamla mammas nötta persianpäls!

Det kändes lite ryskt på något sätt.

Förhoppningsvis har fläkt- och värmesystemet kommit i ordning tills imorgon, då jag ska jobba på biblioteket ifråga.

Och nej, jag är annars ingen vän av persianpälsar.

Våra vackra värmlandsfår gör sig bra i vinterlandskap också.

Tofs, vårt vackra matvrak.



Tjorven


Bella är en spelevink som alltid ska göra sig till


Dott, en liten knubbig gosetacka


Vinterspralliga tackor


Cocos i galopp

Hö i snö