Broody collie
Vår Border collie har blivit en Broody collie. En lugnare och mer tankfull variant. Hon har det svårt (tycker hon).
Denna personlighetsförändring har kommit med hennes första löp. En vecka drygt har hon provat på denna nya utmaning i livet. För att stötta henne beslöt sig vallhunden och polarhunden för att löpa samtidigt, vilket matte är tacksam för.
Lapphunden löper numera utan att blöda, s.k. tyst löp. Bra, men lite vanskligt...
Polarhunden droppar lite grann.
Vallhunden blöder ymnigt och överallt.
De äldre tikarna kan driva en till vansinne genom sin totala ohörsamhet under löpperioden; vallhunden fungerar fortfarande. Dock har hon upphört att äta - hon som redan var rätt pinnig.
Fåren är fortfarande självgående. Vi tittar till dem, byter vattenhink, slår i mineraler och ger lite spannmålskross. Detta att de börjat få lite godis inför lamningen, har fått till följd att man helt plötsligt har blivit en intressant person i deras lilla värld igen. Och det är ju bra att de är vänligt inställda till oss, så blir det lättare att komma överens med dem när de väl börjar lamma sen.
Man börjar känna sig riktigt förväntansfull nu! Det är skönt att inte behöva oroa sig i onödan längre, utan man kan passa på att njuta av det roliga med lamningarna. Uppstår problem får vi ta itu med det då, inte mer med det.
Det roligaste ska bli att se vad det blir för färger på de nya lammen. Kommer Dott och Amanda att få lika konstigt tecknade lamm i år? Vad har Hampus lämnat efter sig? (Uppe hos sin förra ägare hade han fått en mängd olika färgställningar på sina barn...)
Spänningen är oliiiidlig.
Denna personlighetsförändring har kommit med hennes första löp. En vecka drygt har hon provat på denna nya utmaning i livet. För att stötta henne beslöt sig vallhunden och polarhunden för att löpa samtidigt, vilket matte är tacksam för.
Lapphunden löper numera utan att blöda, s.k. tyst löp. Bra, men lite vanskligt...
Polarhunden droppar lite grann.
Vallhunden blöder ymnigt och överallt.
De äldre tikarna kan driva en till vansinne genom sin totala ohörsamhet under löpperioden; vallhunden fungerar fortfarande. Dock har hon upphört att äta - hon som redan var rätt pinnig.
Fåren är fortfarande självgående. Vi tittar till dem, byter vattenhink, slår i mineraler och ger lite spannmålskross. Detta att de börjat få lite godis inför lamningen, har fått till följd att man helt plötsligt har blivit en intressant person i deras lilla värld igen. Och det är ju bra att de är vänligt inställda till oss, så blir det lättare att komma överens med dem när de väl börjar lamma sen.
Man börjar känna sig riktigt förväntansfull nu! Det är skönt att inte behöva oroa sig i onödan längre, utan man kan passa på att njuta av det roliga med lamningarna. Uppstår problem får vi ta itu med det då, inte mer med det.
Det roligaste ska bli att se vad det blir för färger på de nya lammen. Kommer Dott och Amanda att få lika konstigt tecknade lamm i år? Vad har Hampus lämnat efter sig? (Uppe hos sin förra ägare hade han fått en mängd olika färgställningar på sina barn...)
Spänningen är oliiiidlig.
Kommentarer
Trackback
