Lilla Lamm

Bakis-fåret var mycket bättre i klöven idag! Fult sår naturligtvis, men knappt något var i det och svullnaden hade gått ner väsentligt. Hon gick nästan helt utan att halta, så det blir nog bra med det. Vi har haft på någon sorts  antiseptisk salva igår och idag och till och med vädret har varit snällt mot oss - det är nämligen svinkallt, 8 grader... Lustig vår/försommar det här.

Jaha, nu börjar "sommarsjukorna" komma.

Igår såg jag att Bakis haltade kraftigt. Vänster framklöv var uppsvullen och infekterad. Förmodligen har hon trampat på något vasst. Fanns inte mycket att göra, utom att klämma ut så mycket var som möjligt och tvätta med vatten. Hittade ingen pinne eller annat i såret.  Vi får hålla ögonen på henne och ... avvakta.

Det började som en helt vanlig kvällspromenad med Lill, Linda, vallhunden, ridgebacken, samojeden och lapphunden. ...och Deli.



Lilla Deli trippade ett halv steg efter Lill hela tiden och gick inte att locka med på några som helst intervallträningsspurter. Jag springer lite eftersom jag ska gå på bröllop snart och jag tyckte att Deli gott kunde behöva göra något åt sin päronform, han också. Men icke. Det enda som fick honom att släppa jeanstyget var en extra saftig planta längs vägen och knappt det.

När vi gått någon kilometer och kommit in i skogen hördes plötsligt ett dunk. Vildsvinsfällan!!! Var var hundarna? Ridgebacken, vallhunden, samojeden räknades raskt in men se lapphunden fattades. Hon satt i säkert förvar i fällan! Det var ju bara att öppna luckan och släppa ut henne men vi lyckades inte riktigt gillra den igen så det får bonden göra själv.

Vid det här laget var lilla lammet slut. Hans lilla päronkropp är väl inte gjord för raska promenader utan snarare för sakta mak och konstant betande. Vi tog oss hem och lilla Deli lär nog somna ovaggad ikväll.

Fåååååren!!! Ropar vi när vi kommer till sommarhagen (men först tutar man med bilen) och sedan utspelar sig följande:

Full fart mot havrehinken



Dussin och Darwin poserar i solnedgången


Alla fåren vid "vattenhålet". Att räkna alla är inte så enkelt.



Sötaste Caramelle är på pusshumör

De tre små flasklammen skulle inte alls bli lämnade i sommarhagen med resten av flocken. De satt som limmade vid mina ben. Inget återstod att göra, annat än att packa in dem i bilen och åka hem till trädgården igen.

Idag var det alltså dags för Lillemans sista jobbuppdrag (såvitt vi vet...). Besök på äldreboendet i Ålem. Ulrica som jobbar där bad oss komma och hälsa på och det gjorde vi ju så gärna.

Halv elva var vi där och halv ett åkte vi hem igen. Under den tiden hann vi med alla avdelningar och alla som ville fick gosa en stund med Lilleman.

Vi, det var jag och Lassie, Lilleman och Lindas döttrar. Alla barn, hundar och lamm skötte sig utmärkt och Lilleman var den som drog till sig mest uppmärksamhet naturligtvis. Men Lassie och flickorna spred också glädje bland de gamla.

Där travade vi omkring som en liten flock genom korridorerna. Lilleman följer mig som en hund och hängde med utan problem. Efter en timme tog vi en liten betespaus utomhus och Lassie och flickorna rusade på gräsmattan. Sen in igen och åka lite hiss och prata med nya människor.

Blott två gånger kissade lammet och jubel utbröt när han tog en tugga av en benjaminfikus.

Några av de inneboende hade själva haft får och tyckte det var extra roligt med Lilleman. Lassie var i sitt esse och for omkring som en skottspole för att hinna hälsa på alla. Ibland var hon puts väck och då hade hon sprungit in på något rum och hälsat på.

På sista anhalten somnade lilla lammet i knäet på en farbror som älskade får och det var nästan så man blev tårögd när man såg hur försiktigt mannen höll Lillemans huvud i sin hand.

Innan vi for ifrån hemmet lovade jag att komma tillbaka nästa år, om vi har något passande uppvisningslamm då. När jag såg vad detta lilla betydde för de gamla, önskar jag nästan att det blir ett flasklamm nästa år också.

Så lätt det är att sprida glädje när man har några djur och barn med sig...

När alla de andra stora tackorna och deras lamm får semester och går och såsar i sin sommarhage, då får Lillemann Spindelman - alias Deli - jobba, så liten han är.

Vi fick förfrågan från en lärare i ettan på ortens skola, om klassen kunde komma på studiebesök i vårt fårhus. Hur eller hur blev det för omständligt med bussresor och tider och Lindas och mina arbetstider och istället bestämdes att jag skulle ta med ett flasklamm till skolan. Valet föll på det allra mest sociala lammet - Lilleman.

Igår packade jag in lamm och fårhund i bilen och körde ner till skolan. Vi parkerade oss strax utanför skolgården på en liten gräsplätt utrustad både med en god buske och stängsel på tre sidor. Lilleman började genast klippa gräs och buske.

Sen kom första halvan av klassen, ca 10 barn. Alla blev störtkära i lammet och det klappades och gosades och Lilleman skötte sig ypperligt och lät sig villigt beklappas. Han älskar verkligen när folk pysslar med honom, så han var perfekt för uppdraget.

Men det skulle ju pratas får också, så jag fick berätta om vad fåren äter, hur de äter, varför man klipper dem, hur det går till, vad man gör med ullen sen... Sådant är ju enkelt och roligt. Dock slipper man aldrig undan de "tråkiga" bitarna, när det är barn som frågar; alltså kom frågor om slakt och kött och sjuka djur. Det är jätteviktigt att inte undvika de frågorna, men man får ju ta det lite varligt.

Ett barn ville veta hur man slaktar ett får. Läraren frågade om det var någon elev som inte ville höra det, i så fall kunde hon ta med sig dem en bit bort, men alla satt kvar. Jag berättade om bultpistolen och att fåret ramlar ihop på en sekund och inte hinner fatta någonting. Däremot hoppade jag över allt sprattlande som sker efter bultpistolen gjort sitt och hur man tappar fåret på blod. Jag berättade heller inget om hur det är att skicka iväg får på slaktbilen och vad som sker på det stora slakteriet.

Lassie fick vara med hela tiden också. Hon låg i mitten av ringen med magen i vädret och blev klappad (medan Lilleman gick omkring och blev ompysslad och tog sig en tugga här och där, bl a på en lärares scarf...) Barnen fick sålunda höra lite om vallning också. Medan vi stod där och pratade kom diverse hundar förbi med sina ägare. En lite Bichon Frisé var alldeles konsternerad över Lilleman och hade svårt att slita sig därifrån; husse tyckte också det var trevligt att titta på lammet.

Innan jag hunnit packa in utställningsföremålen i bilen igen, kom en mamma fram och frågade om Lilleman kunde ta på sig fler uppdrag. Hon jobbade nämligen på ett äldreboende någon mil från orten och skulle Lilleman kunna tänka sig att glädje di gamle med sin närvaro? Det kunde Lilleman, och Lassie skulle vara med som sidekick och kanske Lindas äldsta dotter, som råkade befinna sig i närheten när frågan kom upp. Så på fredag bär det av med Lilla Lamm-showen till Ålem.

Sen kanske mina tre flasklamm/trädgårdslamm kan få flytta ner till semesterfirarna i sommarhagen...

Klippta, avmaskade, verkade och väldigt sugna på att komma ut.






...och gladast av alla är Tofs!

På valborgsmässoafton var våra flasklamm reklampelare för Lilla Lamm och Fik & Butik. Till små och stora barns förtjusning befann de sig ett vid Fik & Butik ett par timmar och blev klappade och matade.








Första maj firade vi genom att gå över stängslet i sommarhagen. Det behövdes dras en extra eltråd på "fårhöjd" och på vissa ställen var tråden avsliten av vilda djur. Efter avslutat värv korades detta till "Lilla Lamms enklaste stängsling hittills" vilket var skönt. ... och då hade vi ändå tagit kalvarnas hage också.

Söndagen helgades genom att klippa några får för hand. Någon straffar oss för detta med ryggont och blåsor på fingrarna.

Måndag och ytterligare får klippta. Nu endast fem kvar. Träckprov taget och förhoppningsvis kan vi släppa ut dem på söndag.

Konstigt... inte en enda bild på klippta får...