Slow food och fårdöderi

Vallhunden äter långsamt.

Det är ett problem.

Hon tar en kula i taget, lägger den på golvet och gnager i sig den. Så håller hon på ett tag. Sen lämnar hon resterande mat i skålen och tror att hon ska kunna återvända och ta en kula då och då, när hon känner för det.

Draghunden och lapphunden tycker det är ett utmärkt koncept. De trycker i sig sin mat på någon millisekund och står sen och dreglar över vallhundens skål. Är jag i närheten håller de sig i skinnet, men skulle jag gå ut en sekund - slurp!

Är det inte hundarna som snor maten, så är det någon av katterna, för det mesta Katten Med Vitt. (Ingen av mina vänner och bekanta kan hålla isär Abbe och Assar, så de är numera Katten Med Vitt och Katten Med Snuva.)

Jag har inte lyckats lösa detta problem ännu. Vallhunden får mat lite då och då just nu; hon förbränner ju mycket; är ständigt i rörelse.

Tvärt kast till att döda får. Vi har fått två datum att välja på för ett besök på KLS (Kalmar Läns Slakterier). Vi ska gå en endagskurs i konsten att slakta (avliva, inte flå/stycka) får. Inget jag ser fram emot, men bra att kunna. Hittar man en tacka med brutet ben ute i hagen är det bra att inte behöva förlita sig på någon annan för att kunna ända fårets lidande.

Det var roligare att gå lamningskursen...

Kommentarer
Postat av: * M E T T E *

Huamej! Modiga ni är. Det vet jag inte om jag klarat!

2009-11-20 @ 17:02:15
URL: http://mettesfoto.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0