Äntligen!

Ikväll var jag med Lassie på hennes första riktiga vallningskurs. Helén heter vår coach, som verkar mycket bra och är lugn och sansad och har ett oändligt tålamod med hundarna.

Denna den första träffen var vi fyra förare; ytterligare en tillkommer sen. Tre av oss hade border collies och den fjärde hade en border collie/golden retrieverkorsning, som hon ville prova om han hade några vallanlag (och det hade han).

Först testade vi att bara gå runt fållan med fem tackor, så att vi och Helén skulle se lite hur intresserade hundarna var av fåren. Lassie var mycket intresserad, men ändå kontaktbar.

Nästa moment var att lägga hunden ca 20 meter ifrån fållan och själv ställa sig på motsatta sidan om fållan ungefär lika långt ifrån. Sen kallade vi in hundarna. En del av hundarna stannade upp lite vid fåren, vilket inte gjorde något, men Lassie rusade som skjuten ur en kanon direkt fram till mig, sen skulle hon fort tillbaka till fåren i fållan...

Därefter fick vi pröva om hunden hade balans. Detta innebär att hunden ska befinna sig på motsatta sidan av fåren gentemot föraren. Tackorna var naturligtvis fortfarande inne i sin fålla och hundarna utanför. Lassie hade ganska bra balans och gick att platslägga när hon befann sig på andra sidan fållan.

Nu var hon taggad Lassie! Vi skiftade hela tiden vem som gjorde vad och när det var en annan hund som höll på med fåren, höll Lassie på att krypa ur skinnet.

Och nu blev det mycket spännande, för nu fick hon gå in till tackorna! O fröjd!

I lugnt och sansat tempo skulle hunden ta sig längs ytter"väggarna" i fållan och fysa fåren framför sig. I koppel. Lassie var så taggad att hon höll på att explodera! Inget lugnt och sansat där inte. Vi gick varv på varv och fyste tackorna runt runt, för att efter ett tag byta varv och fysa åt andra hållet. Tänkte att hunden skulle slappna av lite, men inte. Efter en 5-6 minuters vandrande i fållan fick vi gå ut och Lassie fick koppla av lite.

Efter att alla hundarna gjort sina rundor i fållan, började vi om. Tackorna måste ha blivit alldeles snurriga av allt runtspringande, men de var så snälla, så snälla. Denna gång började faktiskt Lassie slappna av något efter de första varven. Så vi fortsatte, varv efter varv; byta varv... Och minsann - nu började hunden faktiskt bete sig, såpass att jag kunde släppa efter på kopplet och till slut släppa det helt.

Helt oförskräckt följde hon i hälarna på tackorna och "bände" loss dem från fållans grindar, när de tryckte sig fast vid dem.

Det är lite löjligt, jag vet, men jag blev lite euforisk när hunden gjorde rätt till slut och inte skenade iväg i sin iver.

Ännu roligare var det att se en annan av border colliesarna, som först bara ville in i mitten av fållan hela tiden. Men så plötsligt SÅG man, att polletten föll ned och hon gick ut i kanterna och fyste fåren hur fint som helst.

Så, det var första övningstillfället. Nu ska vi öva hemma på detta med fållan. Nästa gång börjar vi  med densamma, sen vet jag inte riktigt vad det ska bli. Men när kursen är slut - efter ca 10 gånger - är det meningen att hundarna ska kunna driva får och även kunna hämta dem.

Lassie ligger här i soffan bredvid mig efter kvällsmaten och är helt slut (och lycklig!).

Och jag, jag är såld...

Kommentarer
Postat av: Linda

Heja er!!!

2010-06-09 @ 22:35:21
Postat av: Anna

Lill, fyser man inte bara på Gotland?:)

2010-06-27 @ 14:52:51

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0