Lilla Lamm

Lördag förmiddag. Jag kör ner till sommarbetet för att räkna får. Alla tackor och tacklamm är glada att se mig; kommer och tigger kärlek och kross. Mest kross. Jag räknar fåren. De ska vara 27.

25.

Jag räknar tackor + lamm, var för sig.

25.

Jag räknar fåren från ett annat håll.

25.

Två saknas. Inser efter ett tag, när jag redan hunnit ringa Linda, att det är Ella och hennes dotter Bella som saknas. Linda sitter fast för tillfället och jag börjar leta får. Sist jag letade får hittade jag den döende Lill-Skrållan liggande ensam på stigen.

Jag ser för min inre syn hur Bella sitter fast och Ella vägrar lämna hennes sida. Hur Ella försöker försvara Bella mot någon galen hund eller lo, och båda blir dödade. Bella som väntar vid sin döda mamma.

Magknip och känslan: nej, inte en gång till, inte ett dött får till. Förbannade hage. Vad kommer jag att hitta? Hur svårt skadade kommer de att vara? Kommer de att vara döda? Kommer jag alls att hitta dem?

Då hör jag ett litet "bä", och nästan samtidigt ser jag Ella och Bella komma strosande från dungen i andra änden av hagen, utan brådska... "finns det nån kross kvar?" undrar Ella. Och jag drar en lättnadens suck; magknipet släpper.

Jävla får.