Våra välsignade får
Har ställt i ordning lite inför förestående lamningar. Fåren är så runda om sina magar. Värst är Pims som har en frigång på någon decimeter bara. Kanske hon slår till med trillingar? Fast hellre tvillingar, så vi inte behöver stödmata något litet lamm.
Bolly är också rund; det hörs ju på namnet. Lilla Dott är inte så liten. Systrarna Snygg - Tofs och Fläta - lär få tvilllingar likaså. Glädjande nog verkar en del av de unga tackorna också vara dräktiga.
Igår eftermiddag/kväll hade vi världens oväder här och det blåste något elvajävligt. Linda tittade till fåren på kvällen och fick bygga ett vindskydd till dem, utanför lagårdsdörren, så det inte blåste in så mycket.
Stämningen i fårhuset har blivit gemytlig. Tackorna bräker på ett särskilt sätt, de brummar mer. Låter som de bräker med munnen full med mat. Och så har de blivit keligare. Till och med de små virrpottorna Cocos och Caramelle kan man få peta lite på. Idag stod Bolly och somnade, när jag satt och kliade henne.
Jag unnar alla människor att sitta på nyströdd halm med en flock dräktiga värmlandsfår omkring sig. Man kan sitta i timmar och bara vara. Ingen som pratar och stressar och frågar. Inga beslut att fatta, ingen tid att passa. Hade det inte varit ett par minusgrader hade jag nog också somnat där i halmen, till fårens stilla idisslande.
Annars är det mest ett jävla skottande av snö mest hela tiden. Man skottar fram sin bil på morgonen och skottar utfarten och när man kommer hem får man skotta utfarten som snöplogen vräkt upp en halvmeter väl packad isig snö på. Sen får man skotta hos fåren och när man kommer hem kommer man inte in på utfarten pga av snön, så man får köra och ställa bilen 50 m bort (och SVÄRA) och gå tillbaka och skotta fram en snö/isramp, så man kan köra upp bilen på tomten. Lindas bil ville inte ens ta sig ut från gårdsplan; hon hade visst svurit lite också.
VÄGRA VINTER!
Bolly är också rund; det hörs ju på namnet. Lilla Dott är inte så liten. Systrarna Snygg - Tofs och Fläta - lär få tvilllingar likaså. Glädjande nog verkar en del av de unga tackorna också vara dräktiga.
Igår eftermiddag/kväll hade vi världens oväder här och det blåste något elvajävligt. Linda tittade till fåren på kvällen och fick bygga ett vindskydd till dem, utanför lagårdsdörren, så det inte blåste in så mycket.
Stämningen i fårhuset har blivit gemytlig. Tackorna bräker på ett särskilt sätt, de brummar mer. Låter som de bräker med munnen full med mat. Och så har de blivit keligare. Till och med de små virrpottorna Cocos och Caramelle kan man få peta lite på. Idag stod Bolly och somnade, när jag satt och kliade henne.
Jag unnar alla människor att sitta på nyströdd halm med en flock dräktiga värmlandsfår omkring sig. Man kan sitta i timmar och bara vara. Ingen som pratar och stressar och frågar. Inga beslut att fatta, ingen tid att passa. Hade det inte varit ett par minusgrader hade jag nog också somnat där i halmen, till fårens stilla idisslande.
Annars är det mest ett jävla skottande av snö mest hela tiden. Man skottar fram sin bil på morgonen och skottar utfarten och när man kommer hem får man skotta utfarten som snöplogen vräkt upp en halvmeter väl packad isig snö på. Sen får man skotta hos fåren och när man kommer hem kommer man inte in på utfarten pga av snön, så man får köra och ställa bilen 50 m bort (och SVÄRA) och gå tillbaka och skotta fram en snö/isramp, så man kan köra upp bilen på tomten. Lindas bil ville inte ens ta sig ut från gårdsplan; hon hade visst svurit lite också.
VÄGRA VINTER!
Kommentarer
Trackback
