En händelserik fårdag

Denna dag började vid pass halv nio med insamling av tackor i fålla inför veterinärens (andra) besök, i syfte att kontrollera besättningen ett år efter förra årets klövröta. Tackorna var hur fogliga som helst och ställde sig att vänta i fållan. Själv satte jag mig att vänta den dryga timme det skulle ta veterinär Kersti att komma ut till hagen. Man hinner se en del medan man sitter och inget gör, t ex att vissa tackor tuggar från vänster till höger, vissa tvärtom. Vissa har lite lätt flyende haka, vissa mer markerad haklinje. Vissa tackor tuggar fortare än andra; lammen tuggar fortast. Etc.

Efter en stund kom Linda med fika och kamera och sen kom Kersti med dotter. Vi gick igenom fåren och Kersti hittade inget misstänkt, utom på Gevalia och hennes dotter Björk. De var fuktiga i klövspalten, så Kersti tog prov på dem, som ska analyseras nästa vecka. Hoppas hoppas hoppas det inte är rötan.

När veterinären åkt, bestämde vi oss för att hämta Hampus - avelsbaggen - och släppa honom hos tackorna. Hampus var mycket samarbetsvillig och duktig och kissade inte i Lindas Volvo (han fick plats!). Väl i tackornas hage ropade vi på tjejerna som kom rusande i tron att det var mat (igen!). När de fick syn på Hampus och hans välsvarvade horn, vände de på klacken och galopperade därifrån.



Några modiga stannade kvar och en del kom tillbaka, när vi lockade med kross, så baggen fick hälsa på några iallafall. Han började genast flema och slicka sig om munnen.

Men när vi körde därifrån stod han ensam kvar och såg långt efter oss. "Ska ni lämna mig allena här i denna stora hage?" Att en 70 kilos bagge i full päls och med riktigt rejäla horn kan se så stackars ut... 

Senare på eftermiddagen mötte Linda vår garvare Frank, som levererade åtta skinn. Hon stannade till på mitt bibliotek på hemvägen, för en gemensam titt på fällarna.

Och vilka skinn!!! Se dem på Fik Butik eller i webshopen

Ett långhårigt vitt, två lh bruna, två lh svarta, ett lh svartochvitskäckigt och ett lh brunochvitskäckigt, och ett mycket korthårigt grått med förtjusande små lockar. Verkligen fina!

Vi sålde genast ett svart till en av mina låntagare, som precis köpt 6 härvor garn också och som råkade befinna sig där just då.

Efter jobbet svängde jag in till Lindas Fik & Butik för den sedvanliga fredagskoppen kaffe och för att titta närmare på skinnen. Medan Linda tog kort på fällarna ute på trappen, körde en stilig Lincoln förbi. Föraren vänder bilen och kommer tillbaka och parkerar utanför fiket. Han hade fått syn på skinnen, som hängde över räcket. Ett fårskinn skulle han ha till en annan bil, så han kom in och kollade vad vi hade för färger och hårlängder. "Det här vill jag ha" sa han och köpte Horn-Pers skinn (svart/vitt/grått skäckigt). "Jag börjar med det", sa han och betalade glatt. Skulle fundera på om han inte behövde någon mer fäll...

Till sist körde jag ner till tackhagen - numera även Hampushagen - och fann till min stora glädje, att baggen blivit inlemmad i flocken. Han såg lyrisk ut och sniffade på alla tackorna och det verkade som om han och Lilla Dott kom bra överens. Hon kissade precis framför näsan på baggen till hans stora förtjusning. Det sista jag såg innan jag åkte därifrån, var hur alla fåren rusade iväg och verkade helt lyckliga.

Kommentarer
Postat av: Pernilla Corneliusson

Vilket trevligt inlägg! Roligt!

2009-09-28 @ 19:27:19

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0