Våra fantastiska baggar

Efter våra ordinarie arbetens slut gav vi oss ut på lamm-märkningsturné igår kväll. Tackorna har vi ju övat att gå in i fållan och få kross, men baggarna är så keliga, att vi inte brytt oss om att lura in dem i någon fålla.

Mycket riktigt när vi kom ner till baggarna, så ställde de sig fint i en klump och vi bara satte upp fårgrindarna runt dem. Det hade nog inte behövts det ens. Vi började med Chabo, som är 09001 (och din bagge Rebecca). Jag höll i ett horn och mulen och Linda tryckte dit märket. Inga problem. Sen tog vi Chabos bror Carl-Gustaf. Inga problem. Stig-Helmer stod och idisslade medan vi höll på och grejade, slutade bara just när plastpluppen gick igenom örat och återupptog genast idisslandet sen.

Charlie skulle ju vara värst, som alltid. Skulle ligga ner och idissla under hela märkningen. (För er som inte bor i Kalmar och erhåller gratistidningen KalmarPosten varje vecka, kan jag berätta att Charlie har varit med där i fyra veckor nu. Vi gjorde små "foto-rebusar" med Charlie som huvudperson, t ex står han i ett rapsfält och då ska det bli Rapsbagge naturligtvis.) Är man kändis måste man ju vara cool under öronmärkningen förstås.

Och lilla Chaplin till slut - med sina små söta öron och fantastiska fäll - var heller inga problem. Under tiden som vi höll på med småbaggarna, lufsade store Hampus omkring utanför den lilla fållan och kikade avundsjukt in. Men han ska få sina nya öronmärken någon gång, han också. Får se om han är lika sugen då.

Vidare mot tackhagen. De senaste dagarna har tackorna blivit drillade två gånger om dagen i att komma på inkallning och ställa upp sig på raka led, för att sen marschera in i fållan och få kross. Detta har fungerat utmärkt. Det brukar ta under en minut för dem att komma när man ropar och visslar och då kommer de i full karriär genom hagen, för de vet att de får godis.

Igår gick jag in i hagen och ropade och visslade - inga får... Minuterna gick och inga får. Jag ropade mig hes (Linda fick sitta kvar i bilen; fåren anar så lätt oråd om vi går in bägge två i hagen), men inte ett spår av dem. Till slut hördes ett litet bräkande och alla 17 kom sättandes. De hade nog stått bakom en kulle och inte hört lockropen.

In i fållan - alla utom lilla Mellis (Caramelle), som blev kvar utanför. Men hon hade mamma Fläta inne i fållan, så hon stannade kvar ändå. Jisses vad mycket stissigare tacklammen var att märka! Sprattlade och krängde sig nästan ur skinnet. Vi fick trycka upp dem i fållhörnen, så de åtminstone inte kunde backa undan, och inga horn att hålla i. Hur eller hur blev alla märkta. Kvar i öronmärkespåsen låg bara 09006 -som Clown skulle haft.

Lustigt, men i fjol försvann ju den lilla vita Bianca för oss på betet och i år var det den likaledes vita Clown. Bianca skulle fått nummer 08006 och Clown 09006, där 08 och 09 då är året och resten av siffrorna anger i vilken ordning lammen plopsat ut. Om det blir något vitt lamm nästa år, får vi se till att inte ge det nr 6.

Hela fredagen gick i alla fall utan att Blåtungepatrullen hörde av sig. Så nu vet vi ingenting. Men det är ju som det brukar vara i och för sig...

Kommentarer
Postat av: Linus

Den största baggen Martin sitter här brevid mig i Göteborg och han är inte märkt! Kanske beror på att han är Annas och inte tillhör er flock! Han lär ju definitivt inte vara KRAV-märkt heller för nu dricker han sädesdryck utan märkning (kan dock vara ekologisk, den är ju lokalt producerad!) men jag tror inte att red bullen är det minsta ekologisk...



Ha det bäst!

/Linus

2009-07-26 @ 00:34:48

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0