Fårerier

Ja, det är verkligen upp och ner i fåreriet. Ena dagen är man ledsen för att man skickat baggarna till slakt. Några dagar senare är man glad för att de fick fin kritik av slakteriet. Sen blir man ledsen när man får avliva en trevlig tacka. Det är lite med bävan man kör ut till sommarbetet för att dagligen räkna in tackorna och lammen. Linda säger, att jag bara räknar Ida och Kajsa (om jag vågade ha favoriter (de dör bara) så skulle Ida och Kajsa vara favoriter) och höftar resten - ja, de är typ 35...

Men idag var de faktiskt 35 - so there!

När jag var liten älskade jag böcker där jag fick leta reda på gömda saker eller djur eller annat. Nu gör jag samma sak i vuxenlivet - letar får. De gömmer sig bakom buskar och i det höga gräset och när man räknat tre får, så går de in i en annan del av flocken och förvirrar räknandet så man får börja om igen.Man får räkna dem något halvdussin gånger och sen ta något snitt; det får idag gärna vara just 35... Överhuvudtaget är detta med fåren en vuxenlek för mig, även om den stundtals är gravallvarlig. Lite tror jag att det är just de stora svängningarna som gör det så intressant och berikande. Man kommer livet nära. Och döden.

Nu har projekt "Nytt vinterboende" påbörjats. Fåren ska till vintern flytta till en annan gård, där det finns rinnande vatten, el, lyse - ofattbara faciliteter för oss som bara haft tak över huvudet för våra får den gångna vintern. Klimax i vintras var ju när vi undersökte en tacka efter förlossning (invärtes alltså) och ingen bil med tillförlitliga batterier hade vi och alltså inga lysen. Våra ficklampor gick båda sönder och de nyinköpta vägrade fungera. Som tur var var det fullmåne. Och kallt naturligtvis.  Slut med trevande i mörkret nu.

Idag påbörjade jag sålunda stängselnedtagningen vid den gamla vinterhagen. Och det var ju lite att pyssla med, alla märlor som ska dras ut. Man ska inte slå in märlorna helt när man sätter stängsel, utan själva nätet ska kunna röra sig, emedan det sväller och krymper beroende på temperaturen. Så vi hade slagit in märlorna så långt det gick. För detta med det rörliga stängslet läste vi först efteråt... Och jag hade för mig att vi fuskat rejält med antalet märlor per stolpe, men det hade vi inte alls gjort.

Jaja, imorgon ska jag bara var bibliotekarie, så jag får vila händerna lite från märlutdragningen. Bondebibliotekarien.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0