Småbaggarna flyttar hemifrån
Våra småbaggar som hittills gått med sina mammor och systrar har nu uppnått en ålder då de kan avskiljas från sina mödrar. Väntar man för länge med att skilja av dem, finns risken att de betäcker sina mammor och systrar. Nu är de ungefär tre månader och därför fick de flytta hemifrån igår.
Till vår hjälp att fösa ihop tackor och lamm hade vi Ingeli och hennes erfarne border collie Dino. Det var inget lätt jobb, för de här fåren har aldrig varit vallade förut och tackor med lamm kan vara rätt tuffa. Vi fick kämpa på bra allihop - Ingeli, Dino, Linda och jag - innan vi kunde fösa ihop dem så pass, att vi kunde plocka ut bagglammen och lyfta in dem i hästtransporten. Därpå kunde vi få in tackorna och tacklammen i en fålla och dutta på Flytix, som är ett fästingmedel. De får ganska mycket fästingar där de betar och det är ju inte nyttigt för får heller.
Bäst som vi håller på med behandlingen, kommer en tacka på att man kan gå igenom elstängslet... Och går ett får igenom stängslet, gör alla andra får det också. Dino fick sättas i arbete igen och hjälpa oss att driva in fåren i hagen igen, nu på ett annat ställe med grind. Ja, den stackars hunden fick ett hårt arbetspass den kvällen, men vad duktig han var! Och modig! När ett helt gäng tackor med lamm plötsligt beslutar sig för att gå till motangrepp mot hunden, ja, då får allt hunden ha starka nerver. Dino fixade även detta med bravur.
Medan vi stod och eftersnackade lite kom stackars Zoéga bräkandes. Hon hade ju blivit av med bägge sina söner - Bov och Bandit. Hjärtskärande. "Börjar du bli blödig - då är det dags att åka", sa Ingeli. Och det är så det är, man har inte råd att vara blödig och det tjänar inget till. Zoéga har nog nästan glömt sina söner idag och Bov och Bandit saknade inte mamma när de kom till bagghagen med sina jämnåriga kompisar igår. De verkade trivas från första början och började genast undersöka hagen och smaka av den. Där har de det bra hos den godmodige farbror Ronny, som ser efter dem.
Nu blir det pappersexercis igen; alla förflyttningar (i princip) ska inrapporteras till Jordbruksverket. Alla lamningar, all slakt , dödsfall, inköpta/ försålda får - det mesta ska rapporteras på något sätt. Men det är bara att acceptera som en del av fåreriet. Vår egen bästa hjälp för att hålla reda på vad som hänt i vår fårflock är vår stora, gula stalljournal och även denna blogg naturligtvis. Vi är också med i något som heter ElitLamm, som är en databas där man lägger in uppgifter om sina får och som myndigheterna kan kontrollera vid behov.
Det är många bitar i vår fårbusiness: hemsidan, bloggen, pappershanteringen, slakt och köttförsäljningen, ull- och garnhanteringen/försäljningen, trådfåren (se www.lillalamm.se ), föreningar, möten, kurser, böcker och så naturligtvis - det bästa - själva fåren!
Till vår hjälp att fösa ihop tackor och lamm hade vi Ingeli och hennes erfarne border collie Dino. Det var inget lätt jobb, för de här fåren har aldrig varit vallade förut och tackor med lamm kan vara rätt tuffa. Vi fick kämpa på bra allihop - Ingeli, Dino, Linda och jag - innan vi kunde fösa ihop dem så pass, att vi kunde plocka ut bagglammen och lyfta in dem i hästtransporten. Därpå kunde vi få in tackorna och tacklammen i en fålla och dutta på Flytix, som är ett fästingmedel. De får ganska mycket fästingar där de betar och det är ju inte nyttigt för får heller.
Bäst som vi håller på med behandlingen, kommer en tacka på att man kan gå igenom elstängslet... Och går ett får igenom stängslet, gör alla andra får det också. Dino fick sättas i arbete igen och hjälpa oss att driva in fåren i hagen igen, nu på ett annat ställe med grind. Ja, den stackars hunden fick ett hårt arbetspass den kvällen, men vad duktig han var! Och modig! När ett helt gäng tackor med lamm plötsligt beslutar sig för att gå till motangrepp mot hunden, ja, då får allt hunden ha starka nerver. Dino fixade även detta med bravur.
Medan vi stod och eftersnackade lite kom stackars Zoéga bräkandes. Hon hade ju blivit av med bägge sina söner - Bov och Bandit. Hjärtskärande. "Börjar du bli blödig - då är det dags att åka", sa Ingeli. Och det är så det är, man har inte råd att vara blödig och det tjänar inget till. Zoéga har nog nästan glömt sina söner idag och Bov och Bandit saknade inte mamma när de kom till bagghagen med sina jämnåriga kompisar igår. De verkade trivas från första början och började genast undersöka hagen och smaka av den. Där har de det bra hos den godmodige farbror Ronny, som ser efter dem.
Nu blir det pappersexercis igen; alla förflyttningar (i princip) ska inrapporteras till Jordbruksverket. Alla lamningar, all slakt , dödsfall, inköpta/ försålda får - det mesta ska rapporteras på något sätt. Men det är bara att acceptera som en del av fåreriet. Vår egen bästa hjälp för att hålla reda på vad som hänt i vår fårflock är vår stora, gula stalljournal och även denna blogg naturligtvis. Vi är också med i något som heter ElitLamm, som är en databas där man lägger in uppgifter om sina får och som myndigheterna kan kontrollera vid behov.
Det är många bitar i vår fårbusiness: hemsidan, bloggen, pappershanteringen, slakt och köttförsäljningen, ull- och garnhanteringen/försäljningen, trådfåren (se www.lillalamm.se ), föreningar, möten, kurser, böcker och så naturligtvis - det bästa - själva fåren!
Kommentarer
Postat av: Linda
Jag lyckades vricka en bilring i ett (av många) misslyckade utfall för att fånga det sista lammet. Hävdar bestämt att vi inte ska en border collie för jag behöver uppenbarligen springa mer själv.
Trackback
