Lilla Lamm

Vår Stolly går och känner sig ensam i sin hage och bräker efter sällskap. Veterinären avrådde från att ta dit Stollys syster Bolly, även om hon gick i en hage bredvid, så Stolly får bräka på. Imorse satte hon igång i gryningen strax efter 4, förmodligen för att hon hörde en ko råma på gården bredvid. Hon blev satt i finkan och utsläppt senare på morgonen. Knölarna under hakan har redan börjat minska i storlek. Bölderna har nästan torkat ut.

Och vår lilla föräldralösa Bris, vars mamma fick nödslaktas i midsomras, kom för första gången fram i sommarhagen och lät sig klappas. Hon och hennes syster Bettan har varit skygga hittills, men igår tog alltså Bris mod till sig och sprang inte sin väg. Hon tyckte till och med att det var mysigt att bli kliad och ville inte att jag skulle sluta utan gick efter mig en bit. Och då kan man bara inte gå därifrån; man måste gosa lite till...

I och med att min trädgård fick bli sjukhage för Stolly, måste vi hitta ett annat ställe att förvara vår nya bagge på - hämtas nu på lördag - tills vi ser att han är frisk och kry. Han ska få gå med vår gamla tacka Rosa i lammhagen vid vårt gamla fårhus i halmladan. Som tur var har vi inte hunnit ta ned allt fårstängsel där, så med några smärre ingrepp fixade vi till den igår, så den står redo för Don Juan och hans följeslagerska. Nu är han ju säkert frisk och kry, men man tar det säkra före det osäkra och fotbadar (mot fotröta, en smittsam klövsjukdom) och preparerar mot ohyra. Sen får det gå tre veckor innan han kan gå i tjänst.

Sen är ju frågan vilken av de tre baggarna som är till salu, som vi till slut köper: den grå, den svarta eller den bruna. Har en känsla av att vi kommer att klunsa om det, om inte någon av dem är extra kär förstås (i ordets skånska betydelse)...