Sorg i hagen -igen

Denna gång var det Zoéga som vi fick nödslakta. Först misstänktes selenbrist och veterinären gav selen- och vitaminsprutor. Det hjälpte inte så då fick hon Cortison och i fredags var hon i skick som ny och vi drog en lättnadens suck. Båda våra sjuka tackor på bättringsvägen!

Men så kom jag ut i går, lördag, i hällregnet. Möttes av glada tackor överallt. Tills jag såg Zoéga som försökte ta sig fram med bakben som såg ut att vara brutna, så illa gick hon. Jag rusade fram till henne och tvingade omkull henne och ringde till Linda, som i sin tur ringde till Peter (vår granne som nödslaktar djur). Linda och jag var helt överens om att inte låta tackan lida mer. Det var evighetslånga minuter (kanske en kvart...) innan jag såg dem komma, då jag satt med Zoégas huvud i knäet. Det var väl en sorglig syn som mötte Linda och Peter - en dyngsur stackars tacka och en dyngsur grinande Lill. Tack och lov att vi har Peter, som är lugnet personifierad. Och fastän det var så sorgesamt det hela, så var det ändå skönt att göra detta sista för Zoéga.

Från och med idag ger vi fåren lite selen i krossen de får som godis. Om det nu var selenbrist Zoéga blev så dålig av, ska ingen annan tacka behöva gå det ödet till mötes.

Idag söndag kollade vi tackorna på sommarbetet och alla mådde bra. Vi till och med fick klappa lite på Bing som är Flätas dotter - ett stort svart- och vitskäckigt lamm - som hittills aldrig låtit någon av oss komma sig nära. Hon har en fantastisk päls, som inte liknar någon annans, och verkar vara i en strålande kondition.

Efter tack-kollen for vi för att kolla bagglammen och för att kapa hornen på ett av dem. Vi tog med oss kross, mineraler och selen till Ronny, som ser efter baggarna åt oss. Den svart- och vitskäckige fångades in (vilket inte är särskilt svårt, emedan de är hur tama och kärvänliga som helst, tack vare Ronnys omvårdnad) och Linda satte honom i knäet. Hornen växte så illa (horntrånghet) att spetsarna var på väg in i ögonen på honom. Vi sköt in en pappskiva mellan ögat o hornet, så jag kunde såga utan att vara rädd för att skada ögat. Ca tre centimeter kapade vi av spetsen på hornen med en vanlig bågfil. Det ser lite roligt ut, men han behöver inte riskera sina ögon mer i alla fall. (Skador på horn-hinnan...) Men, vilka snälla får vi har! Som bara sitter och väntar medan en människa sågar i hornen; det måste ha durrat ordentligt inne i skallen på den lille. (Han utmärkte sig redan som nyfödd; han hade nämligen inget krull på sin päls, utan var släthårig.)

Vidare till vår nya bagge Douglas och hans moatjé. Jaha, där är Rosa, var är Douglas? Ah, där är Douglas - dock utanför stängslet... Med lite kross lockades Douglas in i inhägnaden igen - han är så snäll och go', han med. Vi kan inte begripa vad han gör för att hålla sig så fräsch. Gamla Rosa, ja, hon ser ut som en dränkt katt efter alla regnen, men Douglas är hur torr och fluffig som helst. Impregnerade Karin sina får innan hon sålde dem...? ; )

Ja, till slut var det så dags att kolla vår andra sjukling Stolly. Vi fick avbryta medicineringen för några dagar sen pga att hon reagerade starkt på injektionen och fick som spasmer och blev vinglig och dan. Veterinär Karin sa att vi skulle göra uppehåll med medicinen och se om Stolly verkade klara av att bli frisk av sig själv. Efter några dagar verkar hon ha blivit stadig på benen igen, men det var fortfarande lite var kvar i en av knölarna under käken. Vi tvättade med jodopax och avvaktar några dagar. Karin sa, att hon ska gå för sig själv ca en vecka efter det att såren läkt ut. Stolly kommer att bli överlycklig den dagen hon släpps ut i flocken igen - det är ett som är säkert!

Till slut något roligt. Vi har fått en bagglammsspekulant i Rebecca från Tingsryd, som vill ha en bagge till sin lilla nystartade tacksamling. På onsdag ska hon och sambon komma och välja bland Gummi-Tarzan, Pucko, Bo Vilhelm Olsson, Bov, Bandit och de andra. Dock är Horn-Per och en annan brun bagge borträknade pga av deras horntrånghet; de ska inte få gå i avel, utan går till slakt i höst.

Det ska bli spännande att se vilken bagge de fastnar för...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0